Sena nätter och mysig musik.
Jag tänker som mest på nätterna, speciellt i takt till musik. Vad jag tänker på är alltid olika, men mina tankar har alltid lätt för att vandra iväg bakåt i tiden och tänka på det som har varit. Eller i värsta fall så målar min hjärna upp skräck scenarion om allt. Båda alternativen är ångestfyllda, något åtminstone, men det jobbigaste alternativet är skräck scenariorna vilka kan handla om allt!
- kommer jag klara av NV?
- Kommer jag att få ett bra jobb?
- Kommer jag att få ett bra jobb?
- Tänk om jag dör imorgon för att jag blir överkörd av en buss?
- Tänk om mina föräldrar dör, vad händer då med mig? Vem tar hand om mig då?
- Tänk om mina föräldrar dör, vad händer då med mig? Vem tar hand om mig då?
- Min lillebror då?
osv. Allt detta är ångestfyllt för mig, och för att vara helt ärligt så finns det ännu fler ämnen som jag kan ta upp nätter som den här, "tänk om jag blir tjock". Jag får sådan ångest av sådana små saker.
Att tänka på det förflutna är mer skonsamt, mest för att jag är övertygad om att man aldrig ska ångra saker. Det som är gjort är ju trots allt gjort och så länge jag inte uppfinner en tidsmaskin så kan jag inte göra saker ogjort! Denna inställning försöker jag även ha till mina skräck scenarion, det är dock lite svårare.
Åh, jag vill prata i telefon med någon nu, och diskutera livets alla frågor.
Kommentarer
Trackback
